2013-10-01
20:52:00
............
.............. egentligen borde jag sluta skriva här, vet inte om det finns några ord jag kan utrycka tomorrow world med (punkt)
men eftersom jag fått lite förfrågningar om hur det va så ska jag försöka ge mig på en beskrivning i alla fall.
vi kom dit fredag morgon, flyget gick 6 på morgonen och efter en fruckost öl i philly så landade vi i atlanta klockan 12. stället där tomorow world va uppbyggt låg verkligen "in the middle of no where" 5 mil utanför allt som kan kallas civilisation. det var nästan så man trodde att man kommit fel när taxin kom dit... men efter att vi gått ett par hundra meter så fattade man vart kommit....
njaaa peace and love är inte så stort längre kan jag ju medela!!
eftermiddagen bjöd inte på så mkt mer än att vi kikade runt lite på stället och socialserade med grannarna, men kvällen bjöd på desto mer! får kasta upp ingrosso som kvällens höjdpunkt här!
egentligen har jag väll inte så mkt intressanta detaljer att berätta från de här tre dagarna, alla som har varit på en festival kan konceptet. man glider runt bland tälten tjötar en rackarns massa och kanske inte sover så mkt som mamma rekomenderar! vid runt klockan fyra började de lite tyngre namnen komma på scenerna! och då gled man iväg från dream ville som campingen hette upp till scen området, kan ju säga att på lördagen hade jag träningsvärk i axlarna och kramp i vaderna! jag måste alltså ge mig själv betyget godkänt efter fredagens aktiviteter! ;-)
lördagen bjöd på alesso, axwell, calvin harris, steve aoki (not caked tho) afrojack
söndagen sander van doorn, nicky romero, harwell, david guetta och armin van buuren
det är ju inga dåliga gubbar man har att bråka med inser man ganska snabbt!
men det var väll på söndagen det började hända lite grejer, sista koncerten var det körde en matt damon (oceans 11) och stal min telefon ur byxfickan på mig, självklart hade jag fixat en sån korthållare på mobilen så at tjuven fick jackpott med creditkort och körkort!
shit happens!
vi var lite för exalterade/trötta för att röra oss direkt från campingen till flygplatsen som vi kanske borde ha gjort... runt klockan 2 tänkte vi att vi skulle ta en taxi ifrån campingen. först fick vi veta att det inte går några taxis från campingen utan att man måste ta en buss till taxi loopen, jaha då är det väll bara att ta en buss då... nej då har vi missat sista bussen till taxi loopen för kvällen. vi börjar knata....
tricket var ju att vi inte riktigt visste åt vilket håll taxi loopen låg åt, och hur man tog sig dit.... efter att ha dragit två resväskor i sån där skön "festival-lera" åtminstonde runt 1,5 h började man ju fråga sig hur vi skulle hinna till flyget som gick klockan 6.40...
"it's gonna be a loongwalkhome"
men har man vart i NZ och rest på tummen i över 50 mil så ligger ett sånt alternativ ganska nära till hands, dock var det välldigt lite bilar som passerade.
första bilen som stannade hade inte plats för 4 pers så då var det bara att knata vidare, men bil nummer två. gav bättre lycka!
en hippie som körde bil barfota i brallor större än en spinnacker till en bavaria 37a, skulle vi väll snabbt kunna samanfatta henne med!
dock var hon ett par snäpp mer pratglad än va vi var eftersom hon bara varit på festivalen en dag. hon skulle downtown atlanta så det var iaf i närheten! droppa av oss på en bensin mack där vi ringde en taxi... som ni kanske redan börjar förstå så börjar det redan nu bli brottom. taxin tog lite tid på sig att komma och känslan av att det kan bli tight började krypa fram.
taxin kom ialla fall och vi gav order direkt "hey man man, we're just about to miss our flight, can you please push it bit?" killen tog mig på orden om man säger så....
han snitta väll 150 och klippte ett filbyte på fyra filer i rad när det var som bäst/värst.
efter en sån körning så kom vi i alla fall fram i hyfsad tid och kunde gå genom customs. kan ju säga att det var lite lätt genant när man gått 1,5 h i lera, inte dushat på tre dar och en kvinnlig väktare skulle kroppsvisitera en....
"men det är sånt som händer där ute!"
vill bara asvluta med att säga att jag inte har varit på ngn house festival innan den här, men det är utan tvekan ett av det sjukaste evenemangen jag varit på!
yesturday is history, today is a gift, TOMORROW is mystery! thank you tomorrow World
/flipside delivers
Kommentera inlägget här:
